Under de senaste fyrtio åren har man i studier intresserat sig för hur individer förklarar dagliga händelser, motgångar och framgångar för sig själv. Detta kallas för attribuering och man kan i olika självskattningsskalor se hur en individs attributionsstil, eller förklaringsstil, är. I en undersökning från 1979 tittade man på hur individer attribuerar framgångar och misslyckanden i livet. De individer som var mest motiverade var också de som föredrog situationer i vilket deras agerande och resultat kom ifrån personlig framgång. Personer med benägenhet att gärna klandra andra för sina egna misstag indikerade en låg prestationsmotivering och i vissa fall även försvarsinställning, oärlighet och en oförmåga att inse att det är mänskligt att göra misstag. En uppgift som man attribuerar till sin egen framgång ger positiva känslor när man ser det som tur eller en lätt uppgift.
Professor Martin Seligman är författaren till bl a Learned Optimism och det Optimistiska Barnet (översatt till svenska), han menar på att man utvecklar sin förklaringsstil under sin barndom, och om inte medvetna handlingar och strategier tas för att ändra den, så kommer den att hålla i sig hela livet. Ens förklaringsstil fungerar ungefär som ett prisma genom vilken man ser världen och förklarar för sig själv varför saker, bra som dåliga, händer en.
"The basis of optimism does not lie in positive phrases or images of victory, but in the way you think about causes" - Martin Seligman
>> Optimistisk eller pessimistisk förklaringsstil
En optimistisk förklaringsstil associeras med bättre skolbetyg, mer framgång och bättre fysisk hälsa. Individer med en mer optimistisk syn på livet agerar mer konstruktivt problemlösande i stressande situationer. En pessimistisk attributionsstil associeras bl a med dåligt självförtroende, depression, ökad risk för sjukdom samt sämre återhämtningsförmåga vid motgångar och upplevda misslyckanden.
Seligman har arbetat fram några tester där man kan mäta olika variabler om hur man tolkar olika skeenden i sitt liv. Dessa variabler mäts i varaktighet, påverkan och personligt.
Seligman har arbetat fram några tester där man kan mäta olika variabler om hur man tolkar olika skeenden i sitt liv. Dessa variabler mäts i varaktighet, påverkan och personligt.
- Varaktighet delas upp i temporärt eller permanent, individer som ger upp lätt har ofta en tro att misslyckanden är varaktiga, att man alltid har otur, aldrig tur med någonting. Det som gick i fel i ens liv kommer att hålla i sig. Motsatsen är individer som tror att anledningen till motgångar är övergående. Optimistiska individer förklarar framgång med egenskaper och tillgångar.
- Påverkan delas upp i specifik eller universell, vissa individer kan skjuta sina problem till sidan och inte låta det gå ut över andra delar i sitt liv, t ex när de förlorar jobbet eller om det tar slut med partnern. Andra individer tänker i katastrofer och har kanske svårt att ta sig för någonting. Individer som tror att om man misslyckats inom ett område i sitt liv så kommer detta att påverka övriga områden också, allt går emot dem.
Pessimistisk påverkan-stil:- Jag kommer aldrig bli bra på att spela fotboll
- Jag är totalt misslyckad som förälder
- Ingen av ledningen tycker om mig
- Det var en bra match men bara för att deras försvar var dåligt
Optimistisk påverkan-stil:- Jag spelade inte bra i lördags, men jag missade flera träningstillfällen p g a min knäskada
- Jag har inte spenderat tillräckligt med tid med min dotter
- Min chef tycker inte om mig, men jag kommer bra överens med de andra i ledningen
- Personligt delas upp i inre eller yttre, när saker och ting går emot en kan man skylla på sig själv, på andra individer eller omständigheterna. Individer som tror att de skapar bra saker har en tendens att tycka bättre om sig själva än individer som tror att bra saker kommer från andra individer eller omständigheterna.
>> Flexibel optimism
Forskning visar att vara optimistisk är att föredra och ofta är roligare, men självklart finns det gränser och man förespråkar en realistisk optimism. Seligman menar också att det inte räcker med optimism för att inte utveckla eller läka depression, misslyckande och ohälsa. Gränser för optimism inkluderar:
Dessa begränsningar nollställer inte fördelarna med optimism, men de kan hjälpa med att ge perspektiv på det. Med hjälp av att ställa frågor och sätta sin första förklaring i ett större perspektiv så kanske man hitta fler förklaringar till det som skedde än den initierande första tanken. Man argumenterar då mot sina negativa tankar om sig själv, andra och omständigheterna.
En typisk pessimistisk förklaring när något går fel är; ”jag missade deadline och kommer att göra alla besvikna. Jag är värdelös på mitt jobb och kommer aldrig att få en löneförhöjning”.
Men är det verkligen så illa? Seligman menar att man ska ifrågasätta; ”det var den första deadline som jag missat på år, i och med att jag tog hand om barnen medan min partner var sjuk så jag kunde inte lägga lika mycket tid som jag hade önskat. Ingen av mina kollegor var medveten om det förrän jag berättade om det. Min chef lade inte så stor vikt vid det, hon kommenterade det bara en gång, och fortsatte med att gratulera mig för mina idéer för att nå våra expansionsmål. Jag har kontinuerligt fått löneförhöjningar, så det finns ingen anledning till att jag inte har en möjlig chans nästa gång”.
Genom att använda sig av att ifrågasätta sina tolkningar och se situationen ur ett större perspektiv leder till att man går från en negativism vid varje motgång till att man blir mer optimistisk. Man upplever inte att vardagliga problem blir så stora längre. Detta är en användbar teknik och värt att uppmuntra till att alla lär sig, kollegor, barn, patienter m fl.
Seligman menar också att det finns stunder när konsekvenserna av saker och ting som går fel är så pass stora att det är värt att överväga hur situationen ser ut utifrån en pessimistisk tolkning och välja en mer försiktig åtgärd. Han kallar det för flexibel optimism, och pekar på fördelarna med att använda pessimism för att se problemet klart och tydligt när stora beslut ska tas om saker och ting som på ett negativt sätt kan påverka ens karriär, familj, hus etc.
Du föredrar kanske att köra bil utan bilbälte, oddsen är att du kommer att slippa böter, polisen är vanligtvis för upptagna med att ta hand om såna trivial fall. Men vad händer om någon krockar med dig? Du kanske är frestad att köpa det där stora huset du inte har råd med? Men du kanske får en löneförhöjning och kanske kan hantera betalningarna, men vad händer om så inte sker?
Vad Seligman talar om är inte blind optimism utan flexible optimism, optimism med öppna ögon. Man måste ha förmågan att använda pessimismens känsla av verkligheten när man behöver det, utan att fastna i ältande och pessimismens mörka sida.
- Det kan göra att man inte ser verkligheten klart
- Det kan leda till att somliga individer lägger allt ansvar för sina egna misslyckanden utanför sig själv, hela tiden
- Det kan fungera bättre med optimism i vissa kulturer än andra
Dessa begränsningar nollställer inte fördelarna med optimism, men de kan hjälpa med att ge perspektiv på det. Med hjälp av att ställa frågor och sätta sin första förklaring i ett större perspektiv så kanske man hitta fler förklaringar till det som skedde än den initierande första tanken. Man argumenterar då mot sina negativa tankar om sig själv, andra och omständigheterna.
En typisk pessimistisk förklaring när något går fel är; ”jag missade deadline och kommer att göra alla besvikna. Jag är värdelös på mitt jobb och kommer aldrig att få en löneförhöjning”.
Men är det verkligen så illa? Seligman menar att man ska ifrågasätta; ”det var den första deadline som jag missat på år, i och med att jag tog hand om barnen medan min partner var sjuk så jag kunde inte lägga lika mycket tid som jag hade önskat. Ingen av mina kollegor var medveten om det förrän jag berättade om det. Min chef lade inte så stor vikt vid det, hon kommenterade det bara en gång, och fortsatte med att gratulera mig för mina idéer för att nå våra expansionsmål. Jag har kontinuerligt fått löneförhöjningar, så det finns ingen anledning till att jag inte har en möjlig chans nästa gång”.
Genom att använda sig av att ifrågasätta sina tolkningar och se situationen ur ett större perspektiv leder till att man går från en negativism vid varje motgång till att man blir mer optimistisk. Man upplever inte att vardagliga problem blir så stora längre. Detta är en användbar teknik och värt att uppmuntra till att alla lär sig, kollegor, barn, patienter m fl.
Seligman menar också att det finns stunder när konsekvenserna av saker och ting som går fel är så pass stora att det är värt att överväga hur situationen ser ut utifrån en pessimistisk tolkning och välja en mer försiktig åtgärd. Han kallar det för flexibel optimism, och pekar på fördelarna med att använda pessimism för att se problemet klart och tydligt när stora beslut ska tas om saker och ting som på ett negativt sätt kan påverka ens karriär, familj, hus etc.
Du föredrar kanske att köra bil utan bilbälte, oddsen är att du kommer att slippa böter, polisen är vanligtvis för upptagna med att ta hand om såna trivial fall. Men vad händer om någon krockar med dig? Du kanske är frestad att köpa det där stora huset du inte har råd med? Men du kanske får en löneförhöjning och kanske kan hantera betalningarna, men vad händer om så inte sker?
Vad Seligman talar om är inte blind optimism utan flexible optimism, optimism med öppna ögon. Man måste ha förmågan att använda pessimismens känsla av verkligheten när man behöver det, utan att fastna i ältande och pessimismens mörka sida.
Medlem av 
Kontakt >>